"Rundnätt" medelålders nyopererad kvinna gick itu på Gröna Lund

Förra helgen var vi på Tom Tits, Junibacken, Vasamuseet och till sist Gröna Lund. Hela söndagen - Gröna Lund. Med bror och hans familj. Två ungar. En 10 åring och en i sonens ålder. En tjeja. Och hon är en sköning. Det slår bara en vecka mellan sonen och kusinen. Märklig känsla ibland, att när brors dam gck med magen i vädret gjorde sonens första mamma det också. Samma tid. fast det visste inte vi. Vi visste bara att nummer två som barnnarn var på gång. Sonen hette då Kåfatt, som arbetsnamn. Vi visste ju inte ens om det skulle bli en son eller en dotter. Vi visste bara att det skulle bli en liten från Sydafrika. En liten flicka frågade oss om vi inte hade barn. -Nä , sa jag inte än men snart ska vi åka och hämta ett barn.. Vartifrån då? sa hon. Från afrika sa jag. Men, sa hon och spärrade upp ögonen, då blir ju barnet kåfatt (kolsvart). Därav kåfat. Nu är han allt annat än kolsvart. Han är en härlig levnads glad kille som har en stark självkänsla tilllika orange bikini och 55 centimeter långa flätor (ända ner till ändan) precis som önskat. Och han är en mycket omtänksam och rar kille som just nu får fullständigt normala 6-års utbrott när han bes städa sitt rum. (Märker ni att jag redan har glidit ifrån det jag tänkte att jag skulle skriva om) Det kan vara att jag är kvinna och lätt fladdrar lite i tank en och det är förävrigt det enda som fladdrar på mig nuförtiden eller så är det att jag liksom inte riktigt vill berätta... för jag vet vem som kommer att få sig ett gott skratt. Min älskade brorsa. han som förr i världen var ett riktigt "pain in the as" som de flesta småsyskon är men som kom att bli rena nobelpristagaren, åtminstonde i mina ögon. fast det hjälper inte. jag har liksom ingen lust att ge honom detta..

Hur som helst så var vi på Gröna Lund. jag kan inte åka Berg och dalbanor och annat elände för min kropp och hjärna är funtade så att dom gärna vill vara tillsamman och det är dom inte vid berg och dalbanor och uppskjut och fritt fall och allt annat elände människor kan komma på.  Och gudarna ska veta att jag verkligen försöker. För att var den här roliga morsan som inte bangar för nått har jag med olika ungar åkt både Gruvbanan på Skara och nya Delfinexpressen på Kolmården senaste månaden. Samma resultat. jag skriker som en stucken gris att det är vidrigt, att jag vill gå av och att jag inte fattar vad som är kul med eländet. Detta är tydligen nästan lika kul för ungar som själva banan. ( då är dom lite hatbara ska jag säga).

Nu kom det sig att vi var på Grönan och jag tänkte inte åka ett skit. Punkt. Så det så. (jag svslutade besöket med att åka den äldsta karusellen brevid dottern som satt lycklig på en brun häst, jag hll på att spy när jag kom av).

Men det finns en sak som jag klarar galant. Det lustiga huset!! sagt och gjort. jag tar den tuffa tjejkusinen i ena hampan och sonen i den andra och säger..-Kom, nu ska ni få vara med om nått kul. - Ja, skriker dom. Det tog typ 10 minuter att hitta huset men visst såg det ut som vanligt som när jag sista var där. ( kan ju inte ha varit så länge sen) Om jag hade räknat efter lite då, tänkt till lite, inte varit så jävla macho och tuff morsa hade inte det här behövt hända...

Vad är det här för trappa säger ungarna... Ni vet... upp ner upp ner upp ner. Ingen fara hojtar jag, stanna där nere så ska jaf visa. jag har ett klart minne av att jag faktiskt var en jävel på den där trappan... fast nu var det ju så.. räkna lite, tänka efter lite... så här i efterhand vet jag att jag måste ha varit typ 17... jag kan meddela att det är en jäkla skillnad att äntra denna rörliga trappa när man är 17 än när man är 45 i februari.. har man dessutom lagt på sig ca 30 kg + en skaplig operation 3 månader innan i magen är det en jäkla skillnad. Det är det. Om man sen upptäcker att kroppen inte alls tycker att det är som att cykla, man bara liksom kommer ihåg hur man gör utan man liksom bara kommer fel från början...

Att veta att det står två 6 åringar och glor på en medans en hela HELA kropp håller på att säras snyggt och prydligt i två delar, em häger sida och en vänster sida är inte roligt. Att sen hjärna skriker likt Magnus in en hanverkare i magen om ni kommer i håg den att - Släpp vänster benet, Släpp vänster benet för helvete och kroppen säger med båda händerna för öronen, - Vi kan inte höra dig nu....

Ett ögonlick hann jag tänka - Gud vilka rubriker i Aftonbladet, "Rundnätt" medelålders nyopererad kvinna gick itu på Gröna Lund inför sina barn... många lösnummer där minsann.

Efter en halvtimme, nä men det kändes så, bestämde sig kroppen för att det inte var läge att ge Lusiga Huset  en ny innebörd av sitt namn utan vänster foten funkade igen. Plötsligt började jag "cykla" och var uppe på ett kick. jag vände mig om för att se hur 6-åringarna hade tagit denna händelse och utan ett ord hade dom insett dödligheten i trappan och tagit den snälla vägen...

Det enda var, att jag inte visste att i stolsraderna bakom trappan sitter min bror... han har sett hela eländet och pricken över i hade varit om det hade gått åt helv för honom och han HADE kissat ner sig av skratt. Men det gjorde han ju inte. Nä, han bara ler elakt när han ser mig och jag vet vad han tänker på....

Kommentarer
Postat av: Suzanne

På pricken så är det.......tänk dig, sommar cykla går utmärkt,dyka också även om vattennivån ändras betydligt när man kommer i. Ibland glömmer man bort det här med tidens gång och kroppens påverkan av densamma, som en kalv på grönbete ska man lära ungarna slå kullerbytta eller hjula ! ! Det är svårt med kullerbyttan, smidig som ett kylskåp men va f att hjula kräver ingen smidighet. Men det går fort, runt, runt, runt...puh tadaa Jag gjordet! Nu kommer räkningen, ja för den kommer = 3-4 dagars ont och gny, att jag aldrig kan lära mig.

Kram syster yster

2009-07-21 @ 06:53:51
Postat av: Jessica Sjögren

Herre gud! Jag skrattar så jag gråter när jag föreställer mig dig i trappan. Hängandes helt hjälplös! Kram¨på dig!

2009-07-24 @ 22:15:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0