Mens är lika med fästingar

Mens är skit. Jag skulle kunna sluta där och vara säker på att en stor del av världens befolkning skulle hajja exakt vad jag menar. Man behöver inte säga så mycket mer. Mens är skit och så har man klargjort en hel del. I mitt fall är det verkligen ett onödigt ont i ordets rätt bemärkelse.

Skiten rasade in när jag var 13 år. Det är precis vad man behöver, uppenbart när man är 13 år eller? Hur som helst. Efter att ha genomlidigt 4 månader med konstant mens och uppehåll en vecka och så påt igen, tänkte min kära mor att det här går inte. Iväg till lilla mellan benen doktorn och med en halv valium i kroppen (barnet ska inte få något trauma av det här inte) så tyckte lilla doktorn att P-piller är en bra grej. -Nja, sa mamma. Jag sa inget, -Jo sa doktorna, -Nja, sa mamma men tänkte man ska inte vara en bakåtsträvare ,så okej då.

Jodå mens eländet  klockade in sig på typ en vecka och 32 dagar emellan men jag mådde råtta. Svällde upp som en ballong. Fick tuttar, fett och humör vilket har suttit fast genom åren. Moderns samvete blev ju inte bättre av att herr bekanta gynekologen och professorn konstaterade när han fick syn på mig efter ett år att -Jaha, jag ser att annan äter p-piller...

Nu ska gudarna veta att p-piller kan ju vara bra för andra saker typ oönskade barn men för att få sådana måste man få till nått annat och den biten tog jag inte tag i förrän jag i princip var arton. Det kan man inte tro men så var det. En söndag morgon klockan 10... ja vi går inte in mer på det. Ett antal år senare träffar jag kungen i mitt liv. Kungen och jag skulle ut på rikteaterturné och jag tänkte defiitivt inte bli gravid för det vet man ju hu lätt det kan hända. Eller hur? Not, som dom säger. Slut på illamående P-piller och in med p-sprutan i mitt liv. Superbra! man får ingen mens. bara tuta och köra närhelst man har lust och det hade man ju på den tiden. Både lust och ork. (Herregud. Nu har man lust men ingen ork. Antar att man ska vara tacksam för att man har lust trots alt.) Efter ett tag med spruta så känner kroppen att nu får det ta mig... vara nog med hormoner. Kungen är en mycket klok och begåvad kille för att inte tala om kontrollerad så han säger helt frankt: -Sluta upp med det där. Jag tar kontrollen! Och det gjorde han. Lust och ork fanns och aktiviteter pågick och inga barn kom till världen. Det enda som hände var att jag 12 gånger om året loosade en dagslön när jag låg dubbelvikt hemma i smärtor, kramper och illamående och försökte räkna ut hur han däruppe har tänkt att det där skulle var bra för.

För att inte tala om PMS! När en annars så glad och genomtrevlig människa plötsligt kan förändras till att bli en självmordsbenägen, pensionärsöverkörande idiot som säger vansinniga saker till kungen och sen avslutar med att du förstår inte mig, när jag precis har varit på väg att sopa till honom med en mopp full av barnkräks i ansiktet. Nä hur ska man kunna förstå en sån. För att dagen senare vara som vanligt och strö beröm och kärlek runt sig. Supernormalt? Tack för det Gud!

Nu har Kungen faktiskt både omtanke och tålamod så han hukar för det mesta och kontrollerar sig. En väldig massa år höll vi på med det. Sen kom vi på att det här med dom där oönskade kanske inte var så oönskat. Sagt och gjort. Slut på kontrollen. Vad kan det ta innan dom dyker upp? Ett halvår? Vi har ju inte bråttom... och jag körde ju egen firma och allt och vi var ju bara runt 30 typ.. vi har ju kontroll på livet. Efter att ha druckit litervis av Bisolvon (slemlösande hostmedcin, ska vara bra mot tjockt sekret som stoppar spermier - bullshit) stått på huvudet efter aktivitet -mammas kompisars förslag, pippat dag 13 och 15 eller 14 och 16 inte alla dagar med tanke på mördarspermier... så inser vi.. Vi har inte kontrollen. Här behövs hjälp på traven.

Efter mången undersökning där det kontateras att både kung och drottning fungerar som dom ska genomgår vi ett provrörsförsök. Alltså inte vi utan delar av oss kan man säga. Dessa delar kan jag tala om att mannen kommer ut till mig efter att ha varit i "rummet" och ordnat till så att säga, rummet med leopard övekast, P4 på radion och teknikmagasinet?!, dessa delar kommer han likt en blottare och visar för mig i väntrummet. Fnittrandes som en femåring. - Du, säger han, blir det nått så kan vi säga att vi såg dom redan på det här satdiet. Det är ju inte konstigt att det inte blev nått för vem vill ha en farsa med sån humor?

Under hela dena tid, typ 10 år  eller nått mår jag pestråtta en gång i månaden... Som tur var hade tanken om adoption redan funnits hos oss sen flera år innan så när försöket gick åt skogen så struntade vi att gå vidare utan satsade på vårt egentliga första spår. Vilket vi inte ångrar det minsta. Det är det bästa vi har gjort. 

Jag kan ju inte påstå att det här med mensen blev vare sig enklare eller roligare, Superskit varje gång. Men så hände det sig för snart 2 månader sen att jag hamnade på sjukan akut och rev ut mina ägglidare som jag har beskrivit innan. Den lilla mannen på intensiven talade ju då så medlidsamt för mig att jag nu inte kunde bli gravid längre, där jag låg och gurgalde syrgas och försökte känna om jag hade en så där läskig kateter där ner. Inga ägglidare och stockar sa han var kvar. Finfint sa jag, Det gör inget! Jag har världes bästa afrikaner hemma. Och i min förvirrade hjärna tänker jag inga stockar ingen mens!! Fan det här är ju som att vinna på lotto. Men nu var det så att han sa fel. Bara lidarna var knipsade så den enda som vann på den resan var ju Kungen som slapp ha kontrollen (för den harvi ju haft sen provröret för vi ville ju bara ha våra frikaner och det var ju inget fel på oss... ( det kan man ju ioff ifrågasätta, det är ju faktiskt bara hunden som kan klassas normal i den här familjen)

Hur kan det vara möjligt att efter så himla många år av mensdagar till ingen jäkla nytta så vinner kungen på den här lilla operationen? Och efter att överläkaren som skrev ut mig efter mina envetna frågor säger: -Nej, du ska inte kunna bli gravid nu, vilket för mig låter som att, tänka sig att dn kropp, annan lyckades likt en  bugg lösa det problemet, funderar jag starkt på att slita ut allt som finns som har med mens att göra. Iallfall efter idag. På mors-dag och allt. Men är för mig lika viktigt som fästingar. Bort med det bara. Du där uppe?  Hur svårt kan det va?

Kommentarer
Postat av: Jessica

Nej, vet du vad!!! Någon rättvisa får det väl ändå vara här i världen!? Ligga däckad på morsdag och allt! Jag förstår att verkligen att du undrar vad meningen är med detta, när ni redan har era fina afrikaner, men även detta lyckades du göra oerhört underhållande att läsa. Är beroende av din blogg nu. Jag ser fram emot att läsa dina rader så fort ungarna lagt sig :)Bamsekram härifrån!

2009-06-01 @ 19:18:19
Postat av: Suzanne

Mens och PMS är ett h-e, nu ser jag att jag inte är ensam om att få personlighetsstörningar pga kvinnogrejer. Hanen säger: -Jag tål "det" så länge det inte drabbar arvingarna. Så glad att han också förstår ;) lilla mig, som kan bli helt koleriskt, rabiat.. Kram

2009-06-02 @ 08:14:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0