Vi är bäst när det är som jävligast

Så var det gjort. Årets kalas! 6-årskalaset. Den här gången insåg vi att vara hemma inte var en option. Det fick bli på makens resturang. Kvällen innan hade vi haft "litet" kalas med morfor och morfar. Litet kalas med mormor och morgar betyder långa sköna diskussioner om det mesta och en hel del jazz och kan ta tid. Vid 01 bar jag in O i taxin, alltså mormor och morfars dvärgschnauzer. 14 år gammal har man rätt att bli buren i mörkret på gallertrapp och att åka i knä i taxi. Men han är inte i sämre skick än att han kan sätta vår snart tråriga desamma på plats med ett fult tandlöst grin och ett morr. Jag är rätt impad av att vårt djur inte börjar garva men det gör han inte. Han visar all tillbörlig respekt och viker ner sig dom 15 sekunder som behövs för att senare göra en attack på gubben. Nån jäkla gång borde väl den grå börja leka men icke sa nicke. Samma visa varje gång... 02.15 landade jag brevid en make i sängen, som uppenbart hade gått upp 100 kg under kvällen för han var stört omöjlig att flytta på, där han låg diagonalt över sängen och trynade. Som småbarnsförälder har man snart lärt sig att sova hur som helst så jag formade min redan bollformade kropp till just en boll i ena hörnet av sängen och knep ihop. Svårt att sova för jag hade gett mig tusan på att vara den som tog rejset på morgonen. Ibland måste även jag ge upp min underbara morgonsömn och låta diagonalen ta sovmorgon. Hur som helst, vår husguru Amy Diamond har som bekant gjort en låt som heter Champion och den har imponerat på sonen till lika dansarna som dansar med nått trassligt i händerna bakom. Detta trasslig skulle visa sig vara sanslöst svårt att få tag på men som god bowlande mor har jag mailat diverse cheerledergrupper och till slut förstått att dom heter pom pons. Dessa pon poms fanns att få tag i en leksaksaffrär i närbelägen stad där vi även hade beökt herr kamprads ställe. 16.45 störtat mor och mormor in och skriker -Har ni pom pons!? Efter att den stackars expediten har insett att det inte är ett rån på gång nickar han glatt - Ja vid kassan. Du fattar inte hur mycket du har löst mitt problem, hojtar jag och drar som en avlöning till kassan (det hela gick på en avlöning oxå, kan jag säga) Då sitter dom där jävla pom-prylarna fast i en käck röd vid high school vaddetnuheter dräkt. Vad gör man? Hela dräkten fick åka med hem och mycket riktigt gjorde den dunder succé. Vad annars? Som god mor sydde jag in eländet i midjan i morse så att den inte skulle halka av (fanns bara två nummer för stor) För bäras på kalaset, det skulle den... jag vet ju vid det här laget att det inte är någon idé att protestera utan jag sa bara nått i den vanliga stilen om att du vet att det finns risk.. ja ja, sa han jag vet, kolla om jag gör så här (och så far han runt i en piruett) visst ser det lätt ut för mig.. MM säger jag och tänker att det faktiskt fanns en tid när jag kunde gör en flick flack eller vad det hette men nu är det mest platt fall som utövas. Det bar iväg till kalaset som jag faktiskt inte hade ett skit lust att genomföra men av nån konstig anledning så vänder det alltid när man väl är i gång. Maken i kockkläder hojtandes -ost och ketchup på hamburgaren någon? Och 23 stycken härligt stojiga snart skolmogna ungar som bara funkar. Alltså fullständigt krig, men det funkar. Maken och jag jobbar så svetten lackar och en liten men rar skara mammor och pappor har samltas på nån sorts läktare och iaktar spektaklet. Ut med hamburgarn, sen popcorn.. eller man skulle kunna säga popcorn, popcorn, popcorn för så mycket popcorn var det. Och nån liten illbatting kom på att det var vansinnigt roligt att kasta popcorn på varandra och då var det kört kan jag säga. En hel full kantin han fara iväg och lägga sig som en moderna barnspikmatta på golvet tillsamman med 48 stycken pangade ballonger och 35 st flärpar. Flärpar låter jävligt mycket kan jag säga när dom blåses i en ljudanläggning. Med eko!!, ni vet. 5 liter saft senare och 3 kg godis som hittades till slut när skattjaktsormen hade ringlat igenom stället viskandes på krasiga popcorn... (en skattjaktsorm är förövrigt 23 barn i storleksordning som håller i varandra för att våga gå in på läskiga ställen och leta, en rätt söt upplevelse från storlek 128 till 92...) så ser jag ändå att sonen har otroligt roligt och att hans sköna polare inte bryr sig ett dugg om att han har kjol och slänger med sitt långa hår. Jag känner mig plötsligt mycket nöjd med det rödvita inköpet med trassligt tillbehör. Vad gör man inte för att se lyckan stråla från ungar. Det är då hon gör det, svägerskan alltså.. hon bara står där och talar om för mig, helt lugnt att hon har hittat presenten PRESENTEN - Jaha, säger jag och tänker.. troligt. Och upp ur paketet kommer ett slimmat omsytt vuxen-silverlinne i värsta Pirelli-stilen. Det tog två röda sek så hade sonen svidat om och i apoteksplastpåsen låg det rödvita i en knöl och festade han vidare om än något mer lycklig än tidigare som en Paris Hilton silverfisk medans maken och jag svettigt bytte blickar och fortsatte servera saft, ta bort intramapde godisbitar från skona och byta bajsblöjor. Vi är bäst när det är som jävligast, maken och jag.

Kommentarer
Postat av: Suzanne

Man vet att man har barn när det drar ihop sig till kalas och vilket kalas sen. Ni är riktiga HJÄLTAR! Kram, Suzanne

2009-05-24 @ 08:16:02
Postat av: Ingerctina

Ha ha ha, underbart!!

2009-05-24 @ 09:08:18
URL: http://bantartant.blogspot.com
Postat av: Anonym

Kanonbra gjort! Tack.



Kram Cia med familj

2009-05-24 @ 11:25:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0