Cirkusföräldrar från en familj sprungen ur cirkus...

Våra kära grannar har en son. Denna son fick gå på sommarcirkusskola. Det var väl trevligt och ett billigt sommarnöje. Vår son fick följa med på den avslutningen och efter det började kullerbyttorna, volterna och allehanda studselihopp. Nu är det så att mamma i familjen inte gillar Cirkus. I allfall inte "höga höjdercirkus". Det går fetbort. Och så är det tänkt att det ska vara. Helst som lilla my i familjen (läs dotter 4 bast på onsdag) för ca två år sedan såg just sånna "tyg rasa ner från himlen" artister på Hageby centrum och jag minsann såg ett ljus starta inne i det lilla hjärtat och en glöd i ögonen börja brinna  för detta vansinne, och mamma beslutade sig på stubben för att utrota allt vad cirkus heter från familjen. Så det så! Här ska fan inte behöva sitta med nått hjärta i halsgropen och åka till akuten stup i kvarten. Jag är mycket bestämd på den punkten!

Så när sonen ville börja på cirkus-skola med grannbarnet så sa vi.. nja men ok då. Följ med en gång (han kommer att tröttna det gör han alltid) Men icke sa nicke. Detta var givetvis superkul och fallenhet för eländet hade han dessutom. Toppen NOT. Varje måndag försvann sonen, och dottern undrade vart han var och jag sa helt sonika -Iväg lite. Inte ett ord om nån cirkus. Jaha, sa hon. Schysst morsa.

Sen hampade det sig att jag diskuterade detta med en mycket vettig man (min akupunktör) Han säger då.. att barn som kan ha svårt för en del saker kan få det mycket lättare att lära om dom får göra något fysiskt som dom gillar. Typ som om koordinationen funkar finfint så funkar dom grå bättre. -Jaha, sa jag och tänkte att det där ska jag fötränga på stubberten. Så det så, igen!

Nästa måndag kommer, och den lilla rara ilskna knasiga pyret tänker ställa samma fråga igen, när hon ser brorsan klä om i gympa kläder... då hör jag mig själv säga.. -Kom stumpan, -Du ska med. -Du ska på cirkusskola. -Morsan för operera bort hjärtat. -Det löser sig..

Och som hon älskar det. Trots att hon senaste tillfällena har fått sitta utanför i knät och vänta för dom nya lokalerna är så trånga att småsyskon inte kan vara med än så länge. Hon bara SKA med på SIN cirkusskola.

Sen en dag insåg vi.. vi måste nog pröjsa för det här på nått sätt nu. Vad kostar det? Jag började kolla på hemsidan och där minsann kom livets chock. 1200:- per familj om året. resa tält och rasa tält och sälja bingolotter och föreställningar om 5000:- eller så kan man bidra direkt med ett antal tusenlappar. Inte för att man kommer undan resningarna då alltså...

Stopp på cirkus. Punkt slut. Jag vidtalade maken om de extra pengar detta handlade om och han gick i taket och skulle gå till tidningarna om detta, när jagt talade om att detta var fullt lagligt och helt i sin ordning...

Dagen efter säger sonen -Mamma jag vill sluta på cirkusskolan. -Jaha, säger jag förvånat. varför detta beslut? Jag vill sluta på stubben och börja ta engelska lektioner istället. (normalt för en 6,5 åring va?) -Jättebra tänkte jag då var vi av med det problemet men sen slog det mig.. det är nått lurt med det här.. -Du vännen varför vill du sluta egentligen? Jo, då kröp det fram att det var ju så dyrt så då var det nog inte värt det. Kom ihåg att barn har röntgenhörsel. Där stod jag och det där hjärtat jag var orolig för när jag skulle se dom i trapetserna i framtiden gick i bitar i hallen! Shit! -Älskling, om vi skulle kunna fixa fram pengarna.. skulle du vilja fortsätta då? -Jaa, jättegärna. -Jahapp, räkna med att det blir cirkus ikväll hjärtat. Vi löser det här på nått sätt.

Och iväg på träningen åkte vi samma kväll. Båda barnen och jag. Och lilla My fick sitta i knät under ett oförhappandes möte som man blev indragen på för alla första föräldrar där man ombads att bli ordförande eller sekreterare i styrelaen. Alltså fatta, på morgon skulle vi aldrig dit mera och på kvällen finns det en risk att man hamnar i styrelsen!! Men då knep jag käft. Munnen var som ett streck och jag sa inte ett ord att hjälpa till. maken hade varit mycket stolt över mig, mamma med! Dom i styrelsen pratade sig varma om stora stora tält och turneér och sockervadd och popcorn och tindrande ögon och husvagnar och patrask. Och jag sa inte ett ord.

Vi åkte därifrån och tankarna gick runt runt. Det kan finnas en fördel i att ha barnen på samma ställe. Det är fysiskt och trevligt och båda har bra motorik. Vi har redan vanan att kuska runt i husvagns sen den tiden vi körde med hundarna. Cirkus ligger inte så långt ifrån musik och teater och andra galna event vi har sysslat med jag och maken... och cirkus är det hela dagarna i den här familjen

När jag kom in i hallen och två glada ungar slet av sig kläderna och rusade in till pappa för att berätta, sa jag bara uppgivet... -Du, vi kan börja leta husvagn på blocket. Det är kört vi kommer att bli cirkusföräldrar. Gud hjälpe!

Jo, en sak till... våra grannar... dom ska oxå börja titta efter husvagn, så det så!!!


Om när man skäms över sig själv

I tisdags var ingen bra dag. Nix. Inte alls. Efter att ha blivit matförgiftad på krogen i torsdags och ägnat hela natten på toaletten i en total nära döden upplevelse och ytterligare en sanslöst matt och darrig helg var det dags för jobbet. Ett jobb jag faktiskt älskar. Både det jag gör, mina arbetskamrater och kunder. Visst är det bra. helst när man tänker på att det mer eller mindre är en organiserad dokusåpa. Eller det blir lättare att hänga med om man tar varje dag som det. Ett nytt avsnitt typ. Min mamma brukar säga att man behöver se nya tapeter ibland annars blir det för tråkigt. På mitt jobb åker tapeterna upp och ner varje dag som rullgardiner. Man behöver bara sitta still på sin plats så händer det tillräckligt om man hittar till den alltså eftersom vi har en tendens att flytta runt hela tiden.

Men i tisdags... skitarg, super irriterad från början. Fattar ingenting. Tycker att det mesta runt omkring mig är idioter. Vilket jag är rädd för att jag inte lyckades dölja särskilt bra. Egentligen började det redan på måndagkvällen när jag hivar in dottern i bilen onödigt hårt i bilen, för att hon inte kunde kliva in tillräckligt snabbt. Att hon hade följt med på cirkusskolan utan att få vara med och suttit tyst och snäll under en timmas möte i mammas knä var tydligen inget mamma räknade in när hon vresigt stressade på. Ett stort förlåt till en supertrött unge var på plats vilket hon fick och en tanke innåt - Vad i helvete håller du på med.

Men 4 minuter senare var jag på väg att krocka med en bil som kom från höger men som jag ändå hade kunnat skjuta sönder om jag bara hade haft en AK4 eller vad det heter i handen. Snabbt hem och se om jag inte kunde maken dra åt helvete utan anledning, även om jag själv säkert kunde hitta 100 just då. Lyckade få ihop mig till saga och mysiga godnatt innan jag hann gå och kissa. Och där minsann kom svaret...

Trots P-sprutor så kan jag minsann få mens. Jag som har så stor nytta av det. Med adoptivbarn, utopererade äggledare, endometrios och P-spruta. men se Gud måste tycka att det är viktigt för en snart 45 årig morsa att komma ihåg hur livet är med fullt påslagen PMS och värk i magen av endometrioesen.

Visst kom svaret men inte försvann humöret för det. Då kom jag på den strålande idén -Maken, ikväll ska jag se Ullared och jag ska hata folk av bara fa.... Det blir bättre så, då slipper du det.

Och så blev det. Heija, alla fula fördommar fick komma ut och tjohoo vilka idioter det finns och det är bara jag som är bäst och det är mest synd om mig etc tec. jag toppade det med Grannfejden oxå. Ett kanon program om, man behöver få utlopp för dumheter...

Maken som dessutom hade närmare 39 garder i feber vinglade i säng utan att fått den minsta tillstymmelse till tycka synd om. För det var det ju om mig.

Sen kom ytterligare ett program... ryska pojkar, barn, i ungdomsfängelse. Som var så små och så ynkliga i en oändligt grå värld med oändligt massa sprit och tvärpackade föräldrar som inte fanns med i bilden längre som dom satt och grät efter. Då var det nog. Då kom hjärna på bättre tankar och PMS:en dröp av. Fy fan vilket elände. Det kan vara otroligt eländigt i Sydafrika det ska gudarna veta men i Ryssland. Grått, kallt, skitigt, humorlöst, sprit, ingen värme alls, ingen framtid. 91% återfaller. Vi pratar 10 - 11 åringar....

Klart nyttigt för en sån idiot som jag hade varit hela dagen. Jag gick in och tog tempen på maken (i örat alltså) och gav honom en panodil och en kram. Gick upp till mina barn som snusade i sina sängar och tänkte till lite.

Sen vaknade jag med feber, huvudvärk, ont i armen och kom ihåg att jag hade tagit vaccinet igår. Men - jag tyckte fan inte synd om mig själv!

RSS 2.0