Om när man skäms över sig själv

I tisdags var ingen bra dag. Nix. Inte alls. Efter att ha blivit matförgiftad på krogen i torsdags och ägnat hela natten på toaletten i en total nära döden upplevelse och ytterligare en sanslöst matt och darrig helg var det dags för jobbet. Ett jobb jag faktiskt älskar. Både det jag gör, mina arbetskamrater och kunder. Visst är det bra. helst när man tänker på att det mer eller mindre är en organiserad dokusåpa. Eller det blir lättare att hänga med om man tar varje dag som det. Ett nytt avsnitt typ. Min mamma brukar säga att man behöver se nya tapeter ibland annars blir det för tråkigt. På mitt jobb åker tapeterna upp och ner varje dag som rullgardiner. Man behöver bara sitta still på sin plats så händer det tillräckligt om man hittar till den alltså eftersom vi har en tendens att flytta runt hela tiden.

Men i tisdags... skitarg, super irriterad från början. Fattar ingenting. Tycker att det mesta runt omkring mig är idioter. Vilket jag är rädd för att jag inte lyckades dölja särskilt bra. Egentligen började det redan på måndagkvällen när jag hivar in dottern i bilen onödigt hårt i bilen, för att hon inte kunde kliva in tillräckligt snabbt. Att hon hade följt med på cirkusskolan utan att få vara med och suttit tyst och snäll under en timmas möte i mammas knä var tydligen inget mamma räknade in när hon vresigt stressade på. Ett stort förlåt till en supertrött unge var på plats vilket hon fick och en tanke innåt - Vad i helvete håller du på med.

Men 4 minuter senare var jag på väg att krocka med en bil som kom från höger men som jag ändå hade kunnat skjuta sönder om jag bara hade haft en AK4 eller vad det heter i handen. Snabbt hem och se om jag inte kunde maken dra åt helvete utan anledning, även om jag själv säkert kunde hitta 100 just då. Lyckade få ihop mig till saga och mysiga godnatt innan jag hann gå och kissa. Och där minsann kom svaret...

Trots P-sprutor så kan jag minsann få mens. Jag som har så stor nytta av det. Med adoptivbarn, utopererade äggledare, endometrios och P-spruta. men se Gud måste tycka att det är viktigt för en snart 45 årig morsa att komma ihåg hur livet är med fullt påslagen PMS och värk i magen av endometrioesen.

Visst kom svaret men inte försvann humöret för det. Då kom jag på den strålande idén -Maken, ikväll ska jag se Ullared och jag ska hata folk av bara fa.... Det blir bättre så, då slipper du det.

Och så blev det. Heija, alla fula fördommar fick komma ut och tjohoo vilka idioter det finns och det är bara jag som är bäst och det är mest synd om mig etc tec. jag toppade det med Grannfejden oxå. Ett kanon program om, man behöver få utlopp för dumheter...

Maken som dessutom hade närmare 39 garder i feber vinglade i säng utan att fått den minsta tillstymmelse till tycka synd om. För det var det ju om mig.

Sen kom ytterligare ett program... ryska pojkar, barn, i ungdomsfängelse. Som var så små och så ynkliga i en oändligt grå värld med oändligt massa sprit och tvärpackade föräldrar som inte fanns med i bilden längre som dom satt och grät efter. Då var det nog. Då kom hjärna på bättre tankar och PMS:en dröp av. Fy fan vilket elände. Det kan vara otroligt eländigt i Sydafrika det ska gudarna veta men i Ryssland. Grått, kallt, skitigt, humorlöst, sprit, ingen värme alls, ingen framtid. 91% återfaller. Vi pratar 10 - 11 åringar....

Klart nyttigt för en sån idiot som jag hade varit hela dagen. Jag gick in och tog tempen på maken (i örat alltså) och gav honom en panodil och en kram. Gick upp till mina barn som snusade i sina sängar och tänkte till lite.

Sen vaknade jag med feber, huvudvärk, ont i armen och kom ihåg att jag hade tagit vaccinet igår. Men - jag tyckte fan inte synd om mig själv!

Kommentarer
Postat av: Suzanne

Du är stark. Min doktorlivmoderkirurg sa att jag kunde drabbas av PMS i fortsättningen också :( Men det finns små söta LYCKO-piller jag kan få för det. Jippi, Lycklig PMS <3 Fast jag tror att vi måste få vara jävliga ibland annars blir man nog som en tryck-kokare med risk för explotion. Kanske lite boxning på WII-sport när det känns som värst. GLAD PMS!

2009-11-12 @ 08:08:52
Postat av: annan

Suzanne: Jodå.. jag har oxå fått lyckopiller av min gynekolog som är sanslöst disträ.. skulle vara så bra så. Pronaxen har jag för mig att dom hette. Glad i hågen satte jag i mig första pillreta och tänkte bye bye PMS. Vad jag inte visste var att jag sa HEJ HEJ värsta mardrömmen i mitt liv. Och visst hjälpte pillret. Ett! I jämförelse med den natten kändes PMS som någut ståutbart! Så om nån är sugen på 99 Pronaxen så hojta till. Dom ligger i min byrålåda och dammar... annan :o)

2009-11-12 @ 13:51:30
Postat av: Daniel

Attans va otur!



Må familjen ge igen å sköta om dej!!!

2009-12-19 @ 17:32:55
URL: http://danielfagerholm.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0