Feta människor har mycket större skallar än andra

Joho, så är det visst det. Det måste vara så. Kan inte vara på nått annat sätt. Jag har beviset! Härom dagen fick jag lite tid över. Innan jag skulle på min akupunktur. Eller ok så här var det.. samma dag som klockan skulle ställas om kom jag iväg en timme för tidigt till akupunkturen. Pinsamt! I know men exakt så var det. Jag befann mig alltså på stan där min gamla dröm om lårhöga svarta stövlar har blivit krossad av att varenda brud som vinglar omkring i dessa dojjor på vår kullerstensgata i stan. Det ser bara hur töntigt ut som helst och även om jag inser att jag själv antagligen skulle se lika töntig ut så har denna utsikt komplett tagit udden av den drömmen. Om man tar i skulle man kunna tycka att det liknar en invasion av gräshoppor eller nått liknande. Allt blir rätt löjligt när det blir för mycket av lika dant. Titta bara på Hells Angels - Skitlöjligt.

Då är det bättre att se ut som en lagom fet medelålders tant för det är ju nästan bara jag som gör nu förtiden eller? Och eftersom jag är van att ragga mina kläder på Big is Beautiful, XLNT och Generous och allt vad dom heter så var det givetvis dit jag, utan höga låstövlar, styrde kosan. Jag kan meddela att jag dessutom verkligen hatar att gå på stan men ibland måste det ju göras, och med en viktnedgång, med hjälp av Hockeydieten på snart 5 kg så inser jag att även jag kommer att behöva inhandla nytt.

Jag hade tänkt mig ett par snygga blusar/skjortor. Lite så där gränsland rockiga - kostymiga - coola insvängda med en möjlighet att knäppa upp mer eller mindre beroende på läget om man säger (vilket dom som känner mig vet att jag sällan gör om än utnyttjar) men se det gick inte. För är man byggd som ett timglas så förutsätts det tydligen att man har jordens största skalle och till det kan man tydligen inte sy krage. Nä. Vi lite större behöver pyjamas tröjor... stora jävla uringningar som sen följs av ett tält. Som om det inte skulle räcka verkar det som att den designern som tror att storleken sitter i huvudet har hojtat - Nej, jag vill inte designa till feta! -Jo men om du får göra lite festligare då? -Jo men ok rå. Vilket betyder att trikåpyjamasarna har lite glitter spets och kanske en kedja som är dithängd liksom lite så där. Superpiffigt. Här kommer jag i mitt fyrmanna tält! Ni ser inte att jag är fet om det är lite ränder i silver va?

Sååå demprimerande. Ibland har dom piffat till det hela med en dragsko som sitter under tuttarna vilket gör att man kan bli en opera-barm. Givetvis fortfarande i tyg utan stadga och krage. Mjukt till fetknopparna och lite pastelligt kanske om det inte är obligatoriskt svart och guld och djurmönstrat. Eller så är det en mudd under rumpan så att hela ens överdel har chansen att bli en boll - som matchar det stora huvudet alltså.. Jag blir så trött...

Det är tur att det finns hjälp att få och jag ser fram emot en shopping sväng där jag ska bita ihop i provhytten och en vansinnigt duktig människa ska göra mig kreativt dramatisk, vilket jag tydligen ska vara under medelålder småfet småbarnsmamma. Fan jag börjar känna mig som en fjärilslarv.. så det fet, seg, benvit och pluffsig med ett, faktiskt litet huvud, som letar efter mat...

Eller så kan jag känna så nu för att jag är på väg bort från det. För det är jag faktiskt. För en gång skull. För trots att ryggen packade ihop förra veckan och kroppen fick sig en törn av reuman så tror jag inte att jag har mått så här bra på år och dar. Kan det vara så att det är en fjäril på gång. Shit jag kanske håller på att återfödas. Fettet rinner av och fram träder fjärilen.. ja ja lugna ner dig nu... än lyfter du inte, det ska gudarna veta, och jag vet var det inte sitter nått fett iallfall...

Jo, jag och dom berömda tuttarna gjorde det som vi tycker är vedervärdigt för några veckor sen. Mammografi! Tre! gånger flyttade jag tiden för att inse att den inte förvann av sig självt. Detta gjorde att jag hade äran att dela krypin med att par bastanta damer i 70 års åldern som drog dena ena skörnan efter den andra om sina upplevelser i krossen, flåt mammografiapparaten. -Jodå, för inte så länge sen var det en ung flicka som hade fastnat i maskinen. -Hon fick sitta där i en hel timme innan de kynde komme en tekniker från Åby och släppe ut na! Precis vad man vill höra när man sitter barbröstad med big size tuttar och funderar på om det fortfarande går att dra.

Jag vet att jag är skitlöjlig men jag går hellere till gyn 10 gånger än till den där hiskeliga maskinen. När jag kom in, sa jag direkt som det var. -Jag hatar det här, det gör svinont, jag går hellre till gyn. -Jaha, sa kvinnan glatt, vi löser nog det. -Jodu , tänkte jag, jag undrar om du tänker samma sagt när jag har slagit ner dig. Dessutom är det en ung tjej som har fastnat, sa jag och berättade vad jag hade fått höra från båsen av matriarkerna (även om jag visste att det var skitsnack) Ett asgarv från apparat-tanten, -Nä, det har aldrig hänt kan jag säga. Nu kör vi igång....

jag kan inte annat säga än  att hon var så bra hon kunde, men när det gör så ont så man tror att man ska spy ner hela plexiglasmaskinen och dom säger: - Jag måste pressa lite till, börja räkna.... då tänker man bara två saker. -Det kommer att kännas som en orgasm när plattorna släpper och då ska jag döda dig! Men när dom gör det, plattorna alltså,  är man så orehört tacksam att man glömmer själva dödandet.

Hon förklarar dessutom att det gör ont om man har mycket bröstkörtlar i tuttarna och om man har fett i dom känns det nästan ingenting alls och att när man närmar sig 50 år omvandlas körtlarna till fett så snart blir det bättre... Jag vet inte om jag ska skratt eller gråta men med en hel kropp gjord av fett, ätandes fett, men i tuttarna, där har vi minsann bara körtlar, så det så! Underbart planerat gud, morsan eller vem det var som kom på mig.

Sen säger hon.. vill du se bilderna? Jo det ville jag ju. Och där var dom... mina tuttar i all möjliga vinklar men det jag såg var, att dom faktiskt var hela och fina. Inga konstigheter där inte och som på ett trollslag tyckte jag att det var värt alltihopa. Gulletant! När brevet sen kom och bekräftade att några större snyggare friskare tuttar får man leta efter visste jag det redan. Jäkligt skönt.

Nu ska jag njuta av att brallorna jag hade i april den dag jag opererarade mig, klassas som raggar-häng idag.

Yippie! Nu tar fjärilen och lägger sig. Heija LCHF, världens bästa grej för feta larver som vill flyga.

Varför det borde vara lagligt att skjuta sin man ibland

Jo så här är det. jag är inte bara en mamma! jag är oxå en heltidsarbetande mamma. jag är dessutom en mamma med kass kropp. Typ sjuk. Typ Reumatisk och Endomentriosig. Fint som smör. Till det kan vi lägga till att jag har tagit på mig att producera en tidning som heter Bodyfication. (detta är skit kul) Denna tidning går ut nu, 6 nummer om året och handlar om tatueringar och piercingar. Vi pratar Skindiver, Old School, Japanskt, Tibaler, you name it. ( I don't know a shit.. stämmer inte riktigt) Jag gör all layout samt all bildretusch. Vi pratar 80 timmar minst per tidning. Kan någon vara rar och räkna ut. -Nä, jag sa räkna ut. Inte att jag är galen.. Det vet jag redan.. Och jag kan tillägga, det finns inte en tatuering på denna kropp även om det finns en helvetisk massa plats att göra dom på och inte ett hål med metall i. Här finns bara tomma hål. Muhahhahh.

Det jag vill säga. (märkte ni att jag hoppade över hur som helst) är att det händer att jag är lite trött. Gudarna ska veta att efter Hochey dieten som mår jag som en sessa och det blir mindre och mindre att tatuera på men ändå.. lite trött som sagt. Allt detta görs när barnen är på sina respektive arbetsplatser eller sover. Emellan detta betalar jag räkningar, håller koll på allas i familjens arbetsplatser, deras önskemål och familjen fritidssysselsättningar... Vi pratar spelningar, kockelever, cirkusträningar, djurets olika ställen att vara på, you name it. Maken hävdar att vi mest pratar om mitt jobb... in your dreams baby, för jag hinner inte ha några..(gud va rolig jag är)  Maken fixar käk till barnen efter att han har samlat in flocken på tre olika platser och tvättar. Jag har en bra make.. Inte det.. Han är jätte bra..

När jag är klar med det mesta så brukar det vara dags att sätta sig vi datorn igen och jobba. Typ till 24.00. Sen är det dags att krypa till sängs i sovrummet ihop med dottern som vill hålla handen hela natten (det ville maken förr) och sonen som brukar komma tassandes (nä, han annonserar sin närvaro rätt högljutt) och så djuret, som alltid sover med matte.. längs ner vid föttena med sin enorma lejonsvans (not) hängande över kanten. han ligger så nära kanten så att om dottern skulle nysa far han i backen. Jag själv brukar då efter mardrömmar hos sonen mellan varven hamna i det läget att jag "bara" kan ligga på sidan, annars får jag inte plats. jag kan inte räta på benen för då åker djuret i backen, och jag håller två barn i handen hela natten.... fast jag ligger längst bort. Alltså ett barn i handen över det nadra. Skit samma ni fattar. Det är så som man funkar som en lyhörd mor/matte eller hur? Maken då.. jo han har sovit i dotterns rum senaste månaderna, i vår gamla dubbelsängar.
 Där brukar han försvinna in i lugn och ro och Facebooka lite vid 22.00 sen ligger han på spikmatta gubevars och sen sussar han gott för det kan vi höra all vi andra som ligger en våning upp. Så är det, sanna mina ord! I måndags efter att fått ihop två!hackiga sömn timmar (hur smart är det att ta med sonen till Tropicariet när han är lagom fötrjust i ormar, även om han vill ha en, not gonna happen) Resultat mardrömmar. Var?: med mamma i sovrummet...

Nu är det ju så att jag glömde att säga en sak till jag har ansvaret för. Barnens kläder. jag fann lite tid till att plocka ut det som var för litet. Funkade finfint. Tills jag nsåg att sommarkladerna nog inte funkar nu. När jag hade plockat bort dom återstod två tröjor typ och em mängd trasiga jeans. Alltså till affärerna och inhandla nytt. varför finns det intye en gång strumpor? Skulle vara kanon.. Nä istället måste man köpa sju-pack som det står Monday, Tuesday etc på fast man vet att det är exakt så länge dom håller. En dag!

I måndagsmorse stapplar jag upp. Om jag förr kallades spöket borde det rimligtvis vara zombien nu...
- Godmorgon, säger en hyggligt utvilad spikad man. Har du sovit gott? Jag orkar inte ens svara utan försöker hitta vägen till toan för att ta en morgonkiss, som jag borde ha gjort tusen gånger under natten, men vem vill väcka två sovande afrikaner? När jag sen kommer ut från toan hör jag ett högt och ljudligt och glatt sjungande " Monday, tuesday Happy days, Wednesday, Thursday happy days.... Då inte bara vet jag, att han har hitta sonens nyinköpta strumpor... jag vet att jag vill ha en K-pist och skjuta mig lite make. Just då vill jag det - Jätte mycket!!

Nå, ikväll har mamma fixat en till säng. Nu har vi 8! stycken i huset. 4! i föräldrarsovrummet. Kostade bara 400 spänn. Förhoppning; att alla ska sova tillsammans i var sin säng... och kungen och jag, kan kanske hålla handen lite igen och allt är frid och fröjd och så sov dom lyckliga i alla sina dagar.. kanske.. det beror på snarkningarna...

Mina vänner Gnatt!

Om hårda slag, för mycket stövlar och Amy Diamond

Maken, kungen alltså, säger, jag har faktiskt haft en besökare på vår blogg. - Oj, säger jag och får dåligt samvete.. fan jag måste skriva nått. Det tycker jag absolut att du ska göra säger han..


Det är ju inte det att det inte finns nått att skriva om, om man säger. Herregud liksom, som en del säger.. Vi kan säga så här... Om jag skulle skriva om jobbet.. då skulle jag lika gärna kunna lägga ner detsamma för där har morsan helt rätt, hon säger: - Man måste byta tapeter ibland, se nått annat. Det behöver man inte på min arbetsplats kan jag säga. Där räcker det med att man försöker att sitta still på sin plats och det kan va nog svårt kan jag säga med allt som sker. På min arbetsplats är det en fantastisk blandning av dokusåpa, galenskap, virvelvind och ändå på ett otroligt proffsigt sätt. Bara att sitta still och ryckas med i uppsättning av tapeter.

Jag skulle oxå kunna skriva om hur min man kan sälja en bil, som av proffs är värderad till 12 000:- för 5 500:- För snäll kanske är ett bra uttryck. I det läget blir jag en.. ja ja.. vi går inte in på det nu...

Vi  hade ett dagismöte om dottern. Denna underbara rara galna ljuvliga lilla varelese som hade en oförtjänt taskig start i livet. Som sliter och tar för sig och som sjunger: -Jo, Jo, jag är rapparen Sofia...

Denna lilla goding hade vi ett möte om och dena enda som gick ner för räkning var jag... och igen säger jag.. vi går inte in på det nu... lite känsligt.. svårt att dra gränserna när man bloggar, även om två av minna favoritbloggare är sanslöst öppna och raka "innan du fanns" och " Monas Universum" så får man tänka sig för. Det finns mycket kärlek att skydda,

På Drottninggatan, minsann, i vår stad. Går det omkring stövlar. Gubevars! Jodå, det är sant. jag har sett dom själv. Jag har själv haft en dröm om att ha ett par svarta lårhöga läckra stövlar på mig. I många år. Nu råkar dessa attribut inte helt vara överens med min kropp så vi har inväntat. jag ocjh mina drömmar. Vi är skitbra på det.

Fast nu var dom där. På väg till min fantastiska akupunktör, må hans namn bli heligt, så gick dom där, på Drottninggatan. För det var exakt så det såg ut. Som en samling myror som kryllade ut över stan med lårghöga stövlar. Med världens minsta, antagligen, perfekta kroppar i dessa stövlar men så små.. Alltså inte stövlarna. Ärligt, hur snyggt blir det på en skala att vingla fram som mästerkatten i stövlar på en kullerstens gata fast med som m kat i Jätte stövlar. Hur osexigt som helst. Bara pinsamt. Så där dog den drömmen. Tack för det alla stångdansare.

På tal om pinsamt kan jag inte låta bli att säga nått mer. Here goes. Camilla i Idol. Så var det sagt.

Nu till nått avsevärt mindre pinsamt men som jag var orolig för. Amy Diamond i körslaget. Sonens stora stora idol. Hur ska det gå? Denna lilla ambitiösa tjej som verkar ha sanslöst kloka föräldrar bakom sig. Vad ska man säga? Dra på trissor tjejen. Way to goo!!!!!. Skitbra.

Att sen kungen kommer hem och förklarar hur trevlig Micke Rickfors och Anna Book är.. För att inte tala om Siwan Malmkvist och Lennie Norman.. efter att ha spelat ihop med dom igår... Sånt ger inte sonen och jag ett skit för. Ämy, go Amy... då säger Cirkusprinsessan: -jag gillar I like you.. you you you...

Så var det med det mina kära vänner.

RSS 2.0