Feta människor har mycket större skallar än andra

Joho, så är det visst det. Det måste vara så. Kan inte vara på nått annat sätt. Jag har beviset! Härom dagen fick jag lite tid över. Innan jag skulle på min akupunktur. Eller ok så här var det.. samma dag som klockan skulle ställas om kom jag iväg en timme för tidigt till akupunkturen. Pinsamt! I know men exakt så var det. Jag befann mig alltså på stan där min gamla dröm om lårhöga svarta stövlar har blivit krossad av att varenda brud som vinglar omkring i dessa dojjor på vår kullerstensgata i stan. Det ser bara hur töntigt ut som helst och även om jag inser att jag själv antagligen skulle se lika töntig ut så har denna utsikt komplett tagit udden av den drömmen. Om man tar i skulle man kunna tycka att det liknar en invasion av gräshoppor eller nått liknande. Allt blir rätt löjligt när det blir för mycket av lika dant. Titta bara på Hells Angels - Skitlöjligt.

Då är det bättre att se ut som en lagom fet medelålders tant för det är ju nästan bara jag som gör nu förtiden eller? Och eftersom jag är van att ragga mina kläder på Big is Beautiful, XLNT och Generous och allt vad dom heter så var det givetvis dit jag, utan höga låstövlar, styrde kosan. Jag kan meddela att jag dessutom verkligen hatar att gå på stan men ibland måste det ju göras, och med en viktnedgång, med hjälp av Hockeydieten på snart 5 kg så inser jag att även jag kommer att behöva inhandla nytt.

Jag hade tänkt mig ett par snygga blusar/skjortor. Lite så där gränsland rockiga - kostymiga - coola insvängda med en möjlighet att knäppa upp mer eller mindre beroende på läget om man säger (vilket dom som känner mig vet att jag sällan gör om än utnyttjar) men se det gick inte. För är man byggd som ett timglas så förutsätts det tydligen att man har jordens största skalle och till det kan man tydligen inte sy krage. Nä. Vi lite större behöver pyjamas tröjor... stora jävla uringningar som sen följs av ett tält. Som om det inte skulle räcka verkar det som att den designern som tror att storleken sitter i huvudet har hojtat - Nej, jag vill inte designa till feta! -Jo men om du får göra lite festligare då? -Jo men ok rå. Vilket betyder att trikåpyjamasarna har lite glitter spets och kanske en kedja som är dithängd liksom lite så där. Superpiffigt. Här kommer jag i mitt fyrmanna tält! Ni ser inte att jag är fet om det är lite ränder i silver va?

Sååå demprimerande. Ibland har dom piffat till det hela med en dragsko som sitter under tuttarna vilket gör att man kan bli en opera-barm. Givetvis fortfarande i tyg utan stadga och krage. Mjukt till fetknopparna och lite pastelligt kanske om det inte är obligatoriskt svart och guld och djurmönstrat. Eller så är det en mudd under rumpan så att hela ens överdel har chansen att bli en boll - som matchar det stora huvudet alltså.. Jag blir så trött...

Det är tur att det finns hjälp att få och jag ser fram emot en shopping sväng där jag ska bita ihop i provhytten och en vansinnigt duktig människa ska göra mig kreativt dramatisk, vilket jag tydligen ska vara under medelålder småfet småbarnsmamma. Fan jag börjar känna mig som en fjärilslarv.. så det fet, seg, benvit och pluffsig med ett, faktiskt litet huvud, som letar efter mat...

Eller så kan jag känna så nu för att jag är på väg bort från det. För det är jag faktiskt. För en gång skull. För trots att ryggen packade ihop förra veckan och kroppen fick sig en törn av reuman så tror jag inte att jag har mått så här bra på år och dar. Kan det vara så att det är en fjäril på gång. Shit jag kanske håller på att återfödas. Fettet rinner av och fram träder fjärilen.. ja ja lugna ner dig nu... än lyfter du inte, det ska gudarna veta, och jag vet var det inte sitter nått fett iallfall...

Jo, jag och dom berömda tuttarna gjorde det som vi tycker är vedervärdigt för några veckor sen. Mammografi! Tre! gånger flyttade jag tiden för att inse att den inte förvann av sig självt. Detta gjorde att jag hade äran att dela krypin med att par bastanta damer i 70 års åldern som drog dena ena skörnan efter den andra om sina upplevelser i krossen, flåt mammografiapparaten. -Jodå, för inte så länge sen var det en ung flicka som hade fastnat i maskinen. -Hon fick sitta där i en hel timme innan de kynde komme en tekniker från Åby och släppe ut na! Precis vad man vill höra när man sitter barbröstad med big size tuttar och funderar på om det fortfarande går att dra.

Jag vet att jag är skitlöjlig men jag går hellere till gyn 10 gånger än till den där hiskeliga maskinen. När jag kom in, sa jag direkt som det var. -Jag hatar det här, det gör svinont, jag går hellre till gyn. -Jaha, sa kvinnan glatt, vi löser nog det. -Jodu , tänkte jag, jag undrar om du tänker samma sagt när jag har slagit ner dig. Dessutom är det en ung tjej som har fastnat, sa jag och berättade vad jag hade fått höra från båsen av matriarkerna (även om jag visste att det var skitsnack) Ett asgarv från apparat-tanten, -Nä, det har aldrig hänt kan jag säga. Nu kör vi igång....

jag kan inte annat säga än  att hon var så bra hon kunde, men när det gör så ont så man tror att man ska spy ner hela plexiglasmaskinen och dom säger: - Jag måste pressa lite till, börja räkna.... då tänker man bara två saker. -Det kommer att kännas som en orgasm när plattorna släpper och då ska jag döda dig! Men när dom gör det, plattorna alltså,  är man så orehört tacksam att man glömmer själva dödandet.

Hon förklarar dessutom att det gör ont om man har mycket bröstkörtlar i tuttarna och om man har fett i dom känns det nästan ingenting alls och att när man närmar sig 50 år omvandlas körtlarna till fett så snart blir det bättre... Jag vet inte om jag ska skratt eller gråta men med en hel kropp gjord av fett, ätandes fett, men i tuttarna, där har vi minsann bara körtlar, så det så! Underbart planerat gud, morsan eller vem det var som kom på mig.

Sen säger hon.. vill du se bilderna? Jo det ville jag ju. Och där var dom... mina tuttar i all möjliga vinklar men det jag såg var, att dom faktiskt var hela och fina. Inga konstigheter där inte och som på ett trollslag tyckte jag att det var värt alltihopa. Gulletant! När brevet sen kom och bekräftade att några större snyggare friskare tuttar får man leta efter visste jag det redan. Jäkligt skönt.

Nu ska jag njuta av att brallorna jag hade i april den dag jag opererarade mig, klassas som raggar-häng idag.

Yippie! Nu tar fjärilen och lägger sig. Heija LCHF, världens bästa grej för feta larver som vill flyga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0