Om hårda slag, för mycket stövlar och Amy Diamond

Maken, kungen alltså, säger, jag har faktiskt haft en besökare på vår blogg. - Oj, säger jag och får dåligt samvete.. fan jag måste skriva nått. Det tycker jag absolut att du ska göra säger han..


Det är ju inte det att det inte finns nått att skriva om, om man säger. Herregud liksom, som en del säger.. Vi kan säga så här... Om jag skulle skriva om jobbet.. då skulle jag lika gärna kunna lägga ner detsamma för där har morsan helt rätt, hon säger: - Man måste byta tapeter ibland, se nått annat. Det behöver man inte på min arbetsplats kan jag säga. Där räcker det med att man försöker att sitta still på sin plats och det kan va nog svårt kan jag säga med allt som sker. På min arbetsplats är det en fantastisk blandning av dokusåpa, galenskap, virvelvind och ändå på ett otroligt proffsigt sätt. Bara att sitta still och ryckas med i uppsättning av tapeter.

Jag skulle oxå kunna skriva om hur min man kan sälja en bil, som av proffs är värderad till 12 000:- för 5 500:- För snäll kanske är ett bra uttryck. I det läget blir jag en.. ja ja.. vi går inte in på det nu...

Vi  hade ett dagismöte om dottern. Denna underbara rara galna ljuvliga lilla varelese som hade en oförtjänt taskig start i livet. Som sliter och tar för sig och som sjunger: -Jo, Jo, jag är rapparen Sofia...

Denna lilla goding hade vi ett möte om och dena enda som gick ner för räkning var jag... och igen säger jag.. vi går inte in på det nu... lite känsligt.. svårt att dra gränserna när man bloggar, även om två av minna favoritbloggare är sanslöst öppna och raka "innan du fanns" och " Monas Universum" så får man tänka sig för. Det finns mycket kärlek att skydda,

På Drottninggatan, minsann, i vår stad. Går det omkring stövlar. Gubevars! Jodå, det är sant. jag har sett dom själv. Jag har själv haft en dröm om att ha ett par svarta lårhöga läckra stövlar på mig. I många år. Nu råkar dessa attribut inte helt vara överens med min kropp så vi har inväntat. jag ocjh mina drömmar. Vi är skitbra på det.

Fast nu var dom där. På väg till min fantastiska akupunktör, må hans namn bli heligt, så gick dom där, på Drottninggatan. För det var exakt så det såg ut. Som en samling myror som kryllade ut över stan med lårghöga stövlar. Med världens minsta, antagligen, perfekta kroppar i dessa stövlar men så små.. Alltså inte stövlarna. Ärligt, hur snyggt blir det på en skala att vingla fram som mästerkatten i stövlar på en kullerstens gata fast med som m kat i Jätte stövlar. Hur osexigt som helst. Bara pinsamt. Så där dog den drömmen. Tack för det alla stångdansare.

På tal om pinsamt kan jag inte låta bli att säga nått mer. Here goes. Camilla i Idol. Så var det sagt.

Nu till nått avsevärt mindre pinsamt men som jag var orolig för. Amy Diamond i körslaget. Sonens stora stora idol. Hur ska det gå? Denna lilla ambitiösa tjej som verkar ha sanslöst kloka föräldrar bakom sig. Vad ska man säga? Dra på trissor tjejen. Way to goo!!!!!. Skitbra.

Att sen kungen kommer hem och förklarar hur trevlig Micke Rickfors och Anna Book är.. För att inte tala om Siwan Malmkvist och Lennie Norman.. efter att ha spelat ihop med dom igår... Sånt ger inte sonen och jag ett skit för. Ämy, go Amy... då säger Cirkusprinsessan: -jag gillar I like you.. you you you...

Så var det med det mina kära vänner.

Kommentarer
Postat av: Inger...

Jag är liksom inne på bloggen dagligen... bara för att...

2009-10-04 @ 17:49:41
URL: http://batnartant.blogspot.com
Postat av: Inger

och stava kan jag fan inte heller

2009-10-04 @ 17:50:15
URL: http://www.bantartant.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0